Torkeltexter

mel: Kökarpolskan

Enkelt och blekt i hyn
var ansiktet så skönt
dock något märkt av åren
Ensam, hon kom till byn
likt första näktergal´n om våren

Sällhet, hon skänkte mig
med många vackra ord
och sina lockar röda
Trohet, jag tänkte mig
det skulle bli vår kärleks gröda

Men denna vår blev inte lång
hon sa adjö, för denna gång
Alltid ska hon vandra
aldrig ska hon stanna
aldrig ska hon stillhet lära

Hon blev ett skimmer som försvann
sökte en famn hos någon ann’
Aldrig ska hon vända
aldrig ska det hända
aldrig ska hon bli mig nära

de ligger där sida vid sida
båda med en tomhet var, ett
lustfyllt förtret som fortsätter svida
de vet att detta inte är svaret

natten sköljer över dem stilla
en trevande hand väcker drömmen till liv
över allt grinar sanningen illa
om kroppens simpla tidsfördriv

ruset fyller längtans skal
men lönar ej besväret
med solen kommer nya kval
i skepnad av begäret

går med Feist i lurarna
tänker
varmt
andas vår
minns
inbjuden av vän för framtiden
kanske
vänner och tegemenskap
varmt
somliga bara finns
där självklart famför dig

Nyss tillsammans.
Hon lever. Plötsligt ensam.
Ett ansikte fårigt som stranden.
Och utan en min:
“Om man inte ler och kämpar
så förtvinar hjärtat.”

Hur?

Den rätta värmer
den rätta skrattar
den rätta sover i min säng
den rätta säger God natt!
den rätta är meningsfull

Den rätta tänker
den rätta gör mig vacker
den rätta pratar med mig
den rätta gör allt enklare
den rätta har en fin rumpkontur, svartvit och bar i motljus

Den rätta finns

“Det är en hel del att göra”
-Symtom
“Med det är roligt”
-Förringelse
“Till våren ska jag få mer tid”
-Bantning
“Vill du vara med?” “Ja!”
-Återfall

Jag lider av aktivitetsfetma

du är underbar, du är avskyvärd
jag ber dig ändå,
ta med mig på din färd
du behandlar mig illa
trots det tycker jag så
jag älskar dig, o, min lilla

varför leva, varför dö
att finnas till är ett mysterium
du får mig att leva, du får mig att dö
jag förflyttas bort från tid och rum
du behandlar mig illa
trots det tycker jag så
jag älskar dig, o, min lilla

ondare än djävulen
är ditt hjärta av sten
varför kommer inte döden
och räddar mig från ditt förföriska sken
du behandlar mig illa
trots det tycker jag så
jag älskar dig, o, min lilla

mitt hjärta är trasigt
efter evigheter av undran
vem är du, vad är du
jag vill bli din om jag kan
du behandlar mig illa
trots det tycker jag så
jag älskar dig, o, min lilla

det finns inget vackert
på kärlekens bakgård
blommorna har vissnat
marken är hård
de olyckligas klagan
är det enda som hörs
inga djur, ingen fågelsång
det är ingen som törs
du behandlar mig illa
trots det tycker jag så
jag älskar dig, o, min lilla

att älska utan att älskas
känns värre än
att hata och att hatas
du behandlar mig illa
trots det tycker jag så
jag älskar dig, o, min lilla

Mel. Kyrkmarsch från Östervåla

Förd av en vind går en kallelse
“ej tid att sörja, låtom oss börja”
Budskapet till varje varelse
lämnar till oss sitt svar
när sanningen ligger bar
-En gud finns i alla och en var

Från ängens bädd och blommans fröjd
Till haren rädd, under tuvan böjd
Finns en gudom, att skönja genom
skapelsens rika dräkt

Likt tidens gång och älvans dans
Hörs en sång från någonstans
Och svaret når ned dit vi står, med
vårens ljumma fläkt

Förd av en vind går en kallelse
“ej tid att sörja, låtom oss börja”
Budskapet till varje varelse
lämnar till oss sitt svar
när sanningen ligger bar
-En gud finns i alla och en var

Förvillad av hjärtat i mitt bröst
ser jag kärleken slå i ditt
Det är min kropp inte min röst
som frågar dig alltför tidigt
Vill du bli min livskamrat?
efter en kopp te och trivsamt prat

mel. Boo baby´s lullaby

Vid den kvinna jag ser, för min inre syn
av längtan
ligger den väg dit de steg som jag vandrar bär

Och hur jag vet att det sker, det står skrivet i skyn
i väntan
på att den tiden är här

Mot solens strålar du ler, när dom rör dig vid hyn
i gläntan
där vi står samman och våra nya drömmar när

Och jag tänker ej mer, på de hotfulla bryn
av ängslan
som nu mitt hjärta förtär

Betrayed by the sun, my fool
left unable to smile
Covered in rain, so cool
but let’s be realistic for a while

The weather is not to blame
the unpredictable is it’s charm
Being rude is not it’s aim
Question: What’s the harm?

The music of life
is playing in my ears
At peace my soul
and spared are tears

The tune’s composed
of the three
The living, the light
and of course the sea

varför stå och släppa sav
när du kan sitta ner
och slappna av?

om kärleken vore en auktion
skulle jag vara pank och budlös
Ty, mitt hjärtas plats bebos
av en jagad hare rädd och nervös

vad är det som avgör
om en människa är död eller levande?
är det vad läkaren säger?
nej, knappast.

även om kroppens maskineri
ångar på efter bästa förmåga
är människan inte mer levande än en gråsten
om inte någon viskar i hennes öra:
jag äskar dig!

mot detta ter sig
all hets att leva ut sina drömmar,
sin karriär, att lyckas
som något löjligt

när allt som skiljer en multnande jordhög
från en kvittrande fågel
är, just det:
jag älskar dig!

gammalt möter ungt och en förändring sker
ibland långsam knappt märkbar
ibland snabb och omvälvande
spänningen finns alltid där
och undran över vart vi är på väg
överallt sker dessa möten
snabba möten
tänkvärda möten
nya möten
och gamla möten
är det mötena som gör staden, eller tvärtom?

gammal kärlek möter ny kärlek
resultatet blir en förändring
ett samtal blir till en tanke
två själar flätas samman till en
fin vänskap uppstår
är det mötena som gör vänskapen, eller tvärtom?

möten avslutas och avlöser varandra
alla följer vi vår egen väg av möten
hela tiden flätas vägar samman
till nätverk i ständig förändring
vägar går ihop och delas
är det människan som skapar mötena, eller tvärtom?

väcks klockan 6, det är mörkt ute
ekot berättar om döda barn
usch, måste tvätta tänker jag, och greppar tidningen
oengagerat läser jag rubrikerna:
svält, terror, våldtäkt, krig
teet är hett, jag bränner tungspetsen
varför ska allt drabba mig, suckar jag

sommarsus luftar mitt öra
jag ägnar mig åt tidsfördriv
benen är vita ej som de bör va
glassen smälter i min saliv

vingbrus från ett getingbo
byxan har bytts mot kjolen
sylvasst grus i min gympasko
jordens bana går mot solen